Men visst..

I dag slutade jag i skolan kl 16.55.
Min trumlektion började 17.30. Det vill säga 35 minuter senare. Och jag skulle hem emellan.
Vi fick sluta tidigare, hela 3 minuter(!!), så jag var hemma till 17.02. Hann slänga i mig en macka och packa om väskan. Jag hade som plan att gå hemifrån vid 17.12. Då skulle jag till och med bli tidig, hade jag räknat ut!
Jag lämnade dörren runt 17.13 och 27 sekunder (OBS! inga exakta siffror!!). Detta i tron om att min cykel skulle vara cykelbar.
 Men nej. Det var den inte. Ingen luft i bakdäcket.
Så där stod jag.
Klockan 17.14 och 15 sekunder.
Utan cykel. Och bussen är inte att snacka om. Den skulle ta en evighet att åka med.
Jag springer istället upp och letar efter mammas cykelnyckel då jag noterade att hennes cykel var på gården.
Hittar jag hennes nyckel?
Nej.
Klockan är 17.16 och 2 sekunder.
Stress?
Ja.

Jag rycker med mig brorsan och ett par cykelpumpar och rusar ner på gården. Jag rusar alltid när jag har bråttom.
17.17 och 46 sekunder.
Gustav börjar pumpa cykeln medans jag tittar på. Lite smånöjd i den stressade stunden, bara för att jag slipper pumpa.
Gustav fastställer att "det är fel på ventilen, ta bussen"
17.18 och 59 sekunder.
NEJ, inte bussen.
Jag tittar på min cykel, mammas cykel och Gustavs cykel.
Gustavs cykel?
Aha, Gustavs cykel!
"Hrrm, Gustav kan jag inte ta din cykel?" säger jag med silkeslen röst.
Gustav tittar oroligt på sin cykel, "jo, det skulle du nog...men"
(Här måste jag tillägga att min käre broder fick en ny cykel i tisdags, när han fyllde år.)
17.20 och 02 sekunder.
Bra! har du nyckeln här?
"Nej, den är uppe i lägenheten..."
Spring då!
17.20 och 16 sekunder.
Gustav springer iväg.
Jag står kvar och tittar på hans värstingcykel.
Jag noterar att den inte har någon plinga. Inget lyse. En himla konstig växel. Och ingen fotbroms. Det ligger två bruna löv brevid cykeln också.
17.21 och 31 sekunder.
Vart är Gurreplurre?
17.22 och 01 sekunder.
Han kommer springandes.
17. 21 och 07 sekunder.
Gustav fipplar med låset.
Jag är stressad till tusen.
17.21 och 57 sekunder.
Jag sitter på cykeln.
Jag hoppar av cykeln. Gustav höjer sadeln. Jag sitter på cykeln.
17.22 och 14 sekunder.
Jag cykar iväg.
Gustav ser en aning orolig ut. Han tror nog att han har sett sin cykel för sista gången.
Jag hör att han ropar
"Lisa, växla inte om det tar emot!! Växeln PAJAR DÅ!!"
Jag vinglar till när jag vinkar. Jag cyklar nästan in i en häck.
17.22 och 27 sekunder.
Jag, Lisa, lämnar gården.
Lagom stressad.
Lagom pressad med tanken på att jag har min brorsas spillans nya cykel.



Jag var framme vid KMH vid 17.29 och 58.5 sekunder.
Hur stolt som helst!
Jag klarade det!
Och cykeln höll!
Bra.
Jag växlade bara två gånger när det tog emot. Växlen kraxade som en döende kråka då.
Så jag "planerade" min växling istället. Hur man nu gör det..?!

Kanelbullens dag, in my as.
"Internationella Lisabraggddagen"
 låter bättre;)

Hur har din dag varit?
Bullig eller "internationellt Lisabraggddagen-"fantastisk?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback