Ett hum.

Jo idag tänkte jag på en sak, som jag har funderat över många gånger men aldrig kommit fram till någoting.
Det är så att när jag går på trotoaren så har jag en konstig rythm. Speciellt när jag har lite högre klack så märks den.
JO. Jag går där som vanligt och känner att det börjar bli lite jobbigt, i vanlig takt alltså. Så jag minskar stegen som är märkbart stora och det blir inte lika jobbigt. Efter ett tag känner jag det där tunga igen och märker att det är stora steg jag tar igen. Och så håller det på ett tag, utan att jag funderar så mycket. Men efter  många minskningar så kommer jag på det.!!
Jag kan inte gå på trotoarstrecken! jag måste liksom gå imitten. Det är det som är så jobbigt.
En psykisk undermedveten grej. Och den är jobbig.
Det här måste jag ta och arbeta bort. Men jag är i alla fall inte ensam med en sådan lite knasig grej. Eller hur Evelina?!!

Mohahahah.

Lisa

Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha, lilla gumman, du är inte riktigt klok...

2006-11-28 @ 19:00:58
Postat av: Ai

hej hallå?

2006-11-29 @ 08:37:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback